fredag 6 april 2007

Påsk

Ska damma av en gammal dikt från en annan period i livet, typ nio-tio år sedan...

Påsk

Påsken kom och gick.
Jesus dog som vanligt.
Och gjorde comeback.
Som vanligt.
Annars då?
Jo tack. Det knallar.

Lugnet breder ut sig. Det är inte så farligt längre.
Mest är det trist sådär i största allmänhet.
Som vanligt ungefär.
Romantiken är död.
Eller ligger åtminstone i ide.
I träda. För att uttrycka sig i agrikulturella termer.
Odlar man för mycket och ofta på samma fläck utarmas jorden.
Det är säkert sant och bevisat. Gäller det känslolivet också?
Är det så lär det finnas en hel del näring att ta av.

Finns det hopp finns det liv. Vad gör man när det känns hopplöst?
Den tanken vågar jag inte riktigt tänka klart.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag minns. Och idag har jag kört igenom den stad där vi båda huserade vid just den tiden. Och nu undrar jag lite: är den här dikten så inaktuell egentligen? Inte nödvändigtvis för min del i alla fall...

Alberts Prosaiska sa...

Jag instämmer. Den är ständigt aktuell...

Kuffen sa...

Fast man kanske kan tona ner det depressiva inslaget i den. Numera gillar man ju läget liksom. :o)

Alberts Prosaiska sa...

Man kan ju stryka de sista två raderna, då blir den inte fullt så deppig. Annars är den på gränsen till suicidal.